Memorial day II

Det slog mig när jag satt på klippan att Aron har endast tre veckor dagis kvar. Den 16.6 ordnar Fun & Friends graduation party för hela klassen, otroligt amerikanskt skulle jag säga men förstås deltar vi på festen. I september börjar Aron i Chesterbrook elementary, alltså samma skola där Oskar går i nu men inte längre i höst för då flyttar han över till middleschool, åker skolbuss och får läxor. Snyft, säger den sentimentala mamman och pussar sin bebis på kinden.

Memorial day I

Idag har folk dekorerat sina hus med nationella symboler, deltagit i en parader tillsammans med krigsveteraner, besökt gravgårdar eller nöjt sig med att grilla angus beef i trädgården. Vi hoppade därmot i bilen och styrde kosan mot Blue Ridge Mountains och vandrade två timmar i närmare trettio graders värme. Det var första gången vi såg bergen i lövskrud.

Min örtagård

Final exams

Vi ligger lågt den här veckan och nästa för Ada och Oskar har final exams både på delstats- och skolnivå. Om Ada passerar samtliga borde hon få kurserna godkända även i Finland och jösses, hon har jobbat så hårt att vi alla hoppas att hon lyckas. Om inte annat så helt själviskt för husfridens skull, det är nog FREEZE hela McLean när hon är på dåligt humör.

Arons favoritsång är numera Amerikas nationalsång som han sjunger varje morgon i skolan. Och alla kvällar hemma, med handen på hjärtat och allvarlig min. Gudinnor i himlen; biter mig i kinden och tänker på Immanuel Kant för att behålla mitt allvar, det är ju helt faux passe att börja skratta. Det är ju trots allt vi som släpat hit honom och tvångsanpassat honom och han gör utan tvekan sitt bästa!

Oskar har fått inbjudan på fössikalas och vårt största problem är presenten. Klasskompisarna planerar köpa tv-spel och skateboards och svindyra vattenpistoler så Oskar bad mig ödmjukt att inte köpa en bok denna gång. Det är ju helt sjukt, fräser jag åt nåstan tonåringen som vandrar moloken runt huset. Jag vet att jag är orättvis, den förvrängda amerikanska födelsedagskulturen är sannerligen inte min sons fel. Faktum är att han är den enda pojken i klassen som åker skolbuss näsan fastklistrad i en bok. Hans vänner har nollintresse för böcker. Any ideas, under twenty bucks?

Alla med ryggbesvär, hallå!

Köp genast ett medlemsskap till gymet närmast er arbetsplats! Eller ert hem, ifall det känns mer praktiskt. Mitt gym är värt varje dollar som jag investerar i det. Efter 4 veckors styrketräning har all värk mellan skulderbladen försvunnit utan att jag behövt poppa ett enda mirakelpiller. Javisst, de där botoxbrudarna finns, men vem orkar bry sig om dem, där finns ju också testosteronstinna personal trainers som hälsar en varje dag lika hjärtligt välkommen. Och de väger mycket mer i vågskålen!

Kafferep

Om jag bortser ifrån Arons dagistant och en koreansk tandläkare så har jag inte umgåtts med en annan vuxen sen Tuomas åkte. Märkligt att vandra in och ut ur sitt eget inre i fast man helst skulle knacka på hos nån annan. Idag kände jag mig glad och sällskapssjuk och tog fram mina finaste kaffekoppar, de stora ryska koboltblå tekopparna som tas fram till fest ni vet, och bryggde skummande latte. Det kändes lämpigt att ordna kafferep för mig, Hagar och stackars Toya som vid det här laget verkligen ligger nära döden, jag tror vi blev uppiggade alla tre.

Ajjo, Mrs. Vanya berättade att Aron talar massor i skolan nu, engelska alltså, men tiger still så fort jag dyker upp i klassrummet. Spännande! Jag skulle så gärna tjuvlyssna, men hur? Igår fick jag ett mjukisdjur från McDonalds i morsdagspresent av honom, den hade han omsorgsfullt virat in i sina blå långkalsonger och tejpat ett fint kort på. Det stod grattis på födelsedagen, Aron på kortet. Sen åt vi Britatårta medan regnet skvalpade utanför och det var riktigt mysigt.

Regn, regn, regn

Det har regnat i ett helt dygn nu, skönt. Den kruttorra naturen har förvandlats till ett böljande världshav av doft, grönska och färgprakt. Regnberusade illröda fåglar och bortsprungna daggmaskar tumlar runt i vårgrönt gräs, upprörd dalmatin jagar bort fåglar och maskar och ekorrar och grannar och en ännu mer upprörd matte jagar en vid det här laget mycket sårad dalmatin. Att just så civiliserat lever diplomatfamiljen här i McLean för tillfället.
Tuomas flög till Europa idag och jag tröstade mig med en stor, blålila hortensia att ha på arbetsbordet. Inte för att jag hinner sitter så mycket vid det. Aron, som legat i feber i fem dagar, fick antibiotikakur idag, hoppas det hjälper snabbt för det är synd om honom och om mig som inte fått jobba på EVIGHETER känns det som. Och som det bränner i fingarna att få fortsätta transkribera Hagars brev! Nå, i väntan på bättre tider bakade vi bulla i vår obalanserade ugn och kokade köttsoppa och talade om Fagervik, vilket tröstar alltid. Och plötsligt började vi sakna Sanna och Sprattis och pojkarna och fick lust att besöka Kicki och en viss Tanthäst i Ingå, oj, voj, hoppas ni alla har det bra.

Torsdag

Tuomas har avklarat vårmötet med glans, Oskar förbereder sig inför en klassutflykt, Ada hittar endast mödosamt något positivt i USA, Aron ligger hemma i feber och jag svävar metervis ovan jorden med mitt underbara Hagarmaterial.
Dagarna flyter iväg obemärkt. Våren har övergått i sommar. Mot slutet av månaden slår vädret om, det blir tropiskt varmt och fuktigt och alla möjliga små insekter kryper och flyger fram ur sina gömmor. Enligt Washington Post lever det 67 olika myggarter i området av vilka en är resistent mot myggift. Skönt att räkna veckor fram till sommarlovet; sju inalles tills jag och barnen flyger till Helsingfors!

1 maj

3954 N.Dumbarton St.