Äntligen sommarlov!

Idag var då äntligen Oskars avslutningsfest och nu är alla tre officiellt på sommarlov. Oskar fick två hedersomnämnanden som motsvarar vårt stipendiesystem ungefär minus pengar, den ena som nån sorts extrabegåvad elev i engelska (förlåt, men vem hade förväntat sig det av vår modest skollata dyslektiker när vi flyttade hit i december?!!), den andra i President´s Education Awards Program för "Educational exellence" och ja, ja, pappret är egenhändigt undertecknat av Georg W, President of the United States, himself!
Vi börjar på allvar misstänka att det är Oskars amerikanska rötter som pockar och har sig, hur annors förklara att han stortrivats från första början, fått så strålande vitsord och så mycket beröm? En sorts hemkomst, alltså.
Om sex dagar flyger jag och barnen till Helsingfors där vi stannar juli ut och eftersom halva Finland redan mentalt förflyttat sig till midsommarfirandet blir denna min sista bloggtext innan resan. Jag lovar fortsätta rapporterandet i augusti och hoppas att ni alla återvänder då.
En skön sommar önskar jag er alla!

Graduation party II

Ja, jag säger er då bara att jag hade aldrig trott jag skulle bli tårögd över att höra The National Anthem, men det var precis vad som hände för lilla graduate Koli stod så modig inför sextio vilt främmande vuxna och sjöng med...

Graduation party I

På fredagen firade vi Arons graduation med pompa och ståt. Nu är det sommarlov som gäller!

Ps. Klicka på den lila texten & hav tålamod med nerladdningen av filmstumpen...

I love you, mommy!

Idag gick Aron och jag på teater och såg fyra fint iscensatta folksagor för sju dollar i Maryland. Aron deltog orädd i de interaktiva partierna och skrattade så han trillade av stolen. När vi vandrade hand i hand mot bilen sa han plötsligt "I love you, mommy!" och när jag sa att jag älskar dig också, sa han "You have to answer in english, mommy". Yeah.
Tränar för halvmaraton i Virginia Beach i september. Idag sprang jag 100 minuter längs Potomac River och såg två sköldpaddor sola sig på en trädstam som guppade i vattnet. Månadens bästa pass, jag kunde ha fortsatt och fortsatt i all evighet.

I väntan på skolbussen

Romans

Inget nytt på den här sidan av Atlanten utom att vädret äntligen böjt sig under min vilja. Det är ingen möjligt att krypa upp i den breda trädgårdsfåtöljen och läsa Susan Sontag eller Roger Holmström utan att förkolna, alternativt förvandlas till en våt fläck.

Läser, läser, läser. Svävar runt i en vävnad av röster, dialoger, argument och motargument. Min vuxenromans med litteratur och teori är vid det här laget så lång och på nåt sätt enastående som väl varje bildningsberättelse att jag inte längre kan tänka mig leva utan den. Javisst har det varit traggligt ibland, i nåt skede donerade jag bort halva mitt litteraturteoretiska bibliotek i avsky mot det ruttna akademiska klimatet, det är väl svängar som tillhör alla kärleksberättelse av världsklass. Och nu, mitt i ett bokprojekt, saknar förstås just de böcker som blev en del av Kierrätyskeskus boksymfoni. Var landade de tillslut, på soptippen?

Jag är bara så barnsligt lycklig över att det här mötet blivit mig unnat. Litteraturen är ett rum att andas och utvecklas i, ett rum att bli människa i, momentan igenkänning i beröring med andra, möten med tankar jag inte skulle tåla så nära inpå mig själv i nåt annat förhållande en just i det här, det tryggaste av alla förhållanden. Inte alls klyschigt utan på riktigt, tills döden skiljer oss åt. Amen.

Och ja, Hagar har fått vingar! Jag har med andra ord satt igång med skrivandet men nej, nej, det inga himlastormande tankar och formuleringar än, utan små prövande steg mot strukturläggning. För ja, jippii, jag har kommit på hur jag upplägger det hela och det är ju nog det mest avgörande steget på vägen mot en wannabe färdig bok.

Grattis alla glada studenter!

Speciellt förstås Lotta Stenman som blir en empatisk och yrkeskunnig läkare en dag och Aino Assmuth som är intresserad av geografi och har ett magiskt gott förhållande till hundar, en talang som inte är alla förunnad. Det är ett privilegium att känna er och följa med de svängar era unga liv tar. Mina unga damer, var stolta över er själva idag, i morgon och alltid, drick champagne och njut av sommaren. Lycka till i inträdesprovet!

Ps.

... fössipresenten blev till tre böcker tillslut. Artemis Fowl. På Oskars begäran. För att vi inte kom på nåt mer prisvärt och vettigare. Två pojkar hade skrattat högt när de hörde vad Oskar hade i paketet men på måndagen hörde han födelsedagsbarnet ivrigt berätta för en av de skrattande kompisarna hur jättebra Fowl är. Så det så. Böcker är alltid bra, basta.

Svett och pust

Temperaturen har envetet klamrat sig fast vid plus 30. Och det är fuktigt. Öppnar man ytterdörren på kvällen slår den fuktiga hettan emot en som en varmvåt trasa, tar man tjugo raska steg rinner svetten längs hela kroppen. Så det är bäst att stanna hemma och sätta luftkonditioneringen på, pensionärshunden vägrar ju gå ut anyway.
Och så har jag ett mysterium. Varje kväll efter solnedgång, ungefär vid läggdags hörs ett konstigt hånkande ljud utifrån. Hånk-hånk-hånk. Som en åsna ungefär, fast mer högljudd. Utom att det inte finns åsnor i McLean.