En bloggs död

Odyssén närmar sig sitt slut. Efter två underbara och känslorika år i USA flyger vi i morgon hem till Nordsjö för att fira jul på Apollogatan i Tölö. Kära släkt, vänner, bekanta och okända, det har äntligen blivit dags att ta virtuellt avsked för att börja umgås in real life i stället. Tack för att ni orkat läsa och kommentera och medleva.

Den här bloggen är nu officiellt död, men Wannabe Martha Stewart (som för övrigt hälsar, att hon hittat en underbar garnaffär på Key West!) fortsätter sitt leverne, i framtiden förhoppningsvis tvåspråkigt.

Key West 4

Key West 3, Adas födelsedagsseglats

Key West 2

Key West 1

nu är två år över

Vi har slutstädat på N. Dumbarton St, packat, stängt huset, lämnat nycklarna åt grannen och kört till Ronald Reagan National Airport.
Nu sitter jag i en liten stuga på Key West med blick över the Gulf of Mexico. Tuomas packar strandväskan, Aron hoppar jämfota och tonåringarna myser i bakgrunden. Vi är trötta men ganska nöjda över att det värsta i avskedsväg är nu över (på flygfältet grät 5 tonåringar HÖGLJUTT bl.a). Om en vecka är vi i Helsingfors i det värsta mörkret med undantag för Tuomas, som fortsätter till New Orleans och senare tillbaka till IMF och Washington DC.
Och någonstans i McLean, Virginia, står en mörbultad vinröd Volvo parkerad.

den sista läxan innan avskedsfesten i elementary

slutstädning

Tomt hus

Tomt hus. Fem madrasser på golvet. Två hundar ivrar sig gärna bland sängkläderna så att endast två fuktiga nosar glänser i mörkret. Fast då får de nog höra vad de är värda med sina livliga fästningodlingar och skogstrassliga pälshärvor.
Allas tankar riktar sig framåt, mot Key West och Nordsjö och ny skolvardag i Helsingfors. Tiden rinner sin kos. Melankolikern frossar sig i tanken att en period i livet snart är slut för evigt, men tröstar sig med kroppsminnet av att vakbada och löpa längs Nordsjö stränder, också mitt i mörkaste december. Om någon månad återvänder ju ljuset.

Flyttdag 4

Flyttdag 2 & 3

Flyttdag 1

Avsked 1

Avskedsfest. Vin, öl och fingerfood. Grannar, som äntligen fick chansen att umgås med varandra. Pratglada utlandsfinnar. Skämtsamma polacker (se bild) som såg till att alla skrattade gott och högljutt och hela tiden. Tjänstemän som kopplade av. Trevlig mormonpappa som knappt fick muntur bland ivrigt språkande tonårsmammor. Barn som sprang hysteriskt runt. Hundar i fångenskap som skällde frenetiskt. Tonåringar som låste dörren till rummet för att de ville ha föräldrafritt. En på alla sätt mycket lyckad fest. Sorligt att skiljas.