Den frivola i närbild

Fröken Valp vallar boll

I magnolians tid

Vi lever i magnolians tid igen, underbart, underbart! Vem kan låta bli att älska den frivola, fräcka magnolian? Dagstemperaturen vandrar rastlös mellan plus 10 och plus 25 och hela naturen är besatt av våryra. Fröken Valp börjar visa autistiska drag i sin kärlek mot bollar men är med undantag för detta, hm, intressanta drag lika älskvärd som tidigare.
I morgon åker Ada tillsammans med sin tyskaklass till förorten Gummersbach i Tyskland: bor i värdfamilj med busschaufförpappa och hausfraumamma med två pojkar, går i tysk skola och gör kortare resor, bl.a. till Berlin, den lyckogrisen. Kvarstår att hitta på nåt roligt att göra med pojkarna när deras vårlov börjar om en vecka. Philadelpia? New York? Eller stanna hemma, skriva Hagar och kommendera pojkarna ut på bakgården för sig själva...

Ur Matildas kokbok Underbaraste zucchinisoppan

Barnens kusin Matilda har blivit vegetarian. Själv äter jag numera kött och känner mig med undantag för lederna (som är sig lika) friskare än någonsin förr. Det här betyder ju då inte att vegetarianism är hälsovådligt, tvärtom, men när det begav sig var jag inte själv duktig nog att räkna det dagliga protein- och vitaminbehovet och så blev det att jag var förkyld mm. mest hela tiden.

Alltnog, Matildas rara producentmamma bad mig för evigheter sedan om recept och igår bestämde jag mig, medan jag lufsade McLean runt i min jogginstass och hoppades att nån skulle rädda mig i sin bil, att föra in ungefär ett recept i veckan på bloggen. Överföring av ett sorts receptarv alltså, från moster till systerdotter som jag döpt till, ta daa, Matildas kokbok.

Här följder det första receptet på en len och otroligt god soppa som vi äter ofta till vardags och ibland som förrätt vid finare middagar. Servera med semlor, knäckebröd mm. Och obs Matilda, glöm inte bort den dagliga B12: an!

Matildas underbaraste zucchinisoppa ever (4 pers)

5 små zucchinin eller 3 stora
1 purjolök
det rivna skalet av ¼ - ½ ekologisk citron
vatten så att löken och zuccinin nästan täcks
1 tärning grönsaksbuljong
grädde
(salt)

Skär purjon i mindre bitar. Skala och skär zucchinin i bitar och lägg i en kastrull tillsammans med löken, citronskalet, buljongtärningen och vattnet. Låt koka på låg värme tills allt mjuknat och kör sedan till pure med stavmixer. Späd på med grädde tills konsistensen blir den rätta, varken alltför löst eller tjockt, värm upp och salta vid behov.
Det tar ungefär 30 minuter att tillreda soppan från skalningsmomentet tills den är färdig att serveras.

Flyg fula fluga

Jag såg just en fluga flyga förbi mitt arbetsrumsfönster!

Idag:
25 grader varmt.
Fågelkvitter.
Vårblommor.
Svettiga skolbussar.
Åskmoln som närmar sig i horisonten.

Höh, det här börjar låta som en metafor för mitt skrivande.

...and a pirate dog with her best friend

Pirate party

Idag

Idag hade jag faktiskt en ganska bra skrivdag fast det var snow delay, igen. Verkligen. Ett halvt papper stora svep om fennomani och Hagars far och nån sida till om Virginia Woolfs änglar svävande i det förindustriella borgerliga finska vardagsrummet. Egentligen är det Hagars mamma Anna jag blir mesmeriserad av, det är hon som är hemmets ängel förstås för Hagar hatade ju allt vad husmorskap, matlagning, handarbeten och äktenskap hette och därför är jag ju lite förälskad i henne. Också.

I morgon fyller Aron sex år. Säger inget om hur fort tiden går. Inget. Nu traskar jag ner för att för sista gången kvällspussa en femåring.

Intersubjektivitet, anyone?

Och medan jag gråter över mitt förspillda liv som harmonisk homemaker försöker jag förstå vad begreppet intersubjektivitet betyder. Poststrukturalistisk syn på subjektet, ja? Subjektet blir till endast och i kontexter, ja? Konstrueras i diskursiva, dialogiska, ideologiska skarvar, ja? Hjälp helst i populärvetenskaplig och förtätad form emottages med tacksamhet i McLean.

Tänka sig

Tänka sig, här har jag suttit och gråtit efter mina vänner. Och medan jag gjort det har jag insett att det är fan och anamma att en expatriat och potentiell homemaker (som hemmafru så vackert heter på amerikanska) skall ta sig an att skriva en bok av alla möjliga arbeten när hon kunde brodera i stället och göra mer välgörenhet och kamma sitt hår ibland, laga proper mat, dammsuga, sköta vinterträdgården, uppfostra barn och hundar och äkta makar, vandra i mallen, läsa böcker av purt intresse och shoppa onödigheter, låta huvudet tömmas på tankar och sväva i nån konstig ändamålslös lätthet, gå på gym och låta medelålders fläskvalkar smälta, koncentrera sig på att inte tänka på så mycket svårt och vara därför harmonisk i det stora okunskapliga hela.
Inget av detta har jag eller är jag.
Och ändå känns det ganska bra att gråta.

Marskänsla

Här levs skrivarvliv och därför är det så tyst på bloggen. Herregud, nästan två veckor gick åt till snölov och Arons scharlakansfeber och nu vill jag bara skriva och vara tyst och asocial. Och ändå framskrider min text så långsamt att jag bara vill dö! Stora historiska svep tar timmar av förberedelse i anspråk och sen när det äntligen ligger där till pappers, ett anspråkslöst stycke finsk kulturhistoria i hagar olssonsk tappning, så ser det så enkelt ut att jag bara vill gråta.
Jag tänker på er ändå. Ofta. Tro mig eller inte. Faktiskt gör jag det.