Tänka sig

Tänka sig, här har jag suttit och gråtit efter mina vänner. Och medan jag gjort det har jag insett att det är fan och anamma att en expatriat och potentiell homemaker (som hemmafru så vackert heter på amerikanska) skall ta sig an att skriva en bok av alla möjliga arbeten när hon kunde brodera i stället och göra mer välgörenhet och kamma sitt hår ibland, laga proper mat, dammsuga, sköta vinterträdgården, uppfostra barn och hundar och äkta makar, vandra i mallen, läsa böcker av purt intresse och shoppa onödigheter, låta huvudet tömmas på tankar och sväva i nån konstig ändamålslös lätthet, gå på gym och låta medelålders fläskvalkar smälta, koncentrera sig på att inte tänka på så mycket svårt och vara därför harmonisk i det stora okunskapliga hela.
Inget av detta har jag eller är jag.
Och ändå känns det ganska bra att gråta.