What? Why?

New York, New York

God jul, gott folk, hinner inte skvallra mer för om nån timme hoppar Tuomas och jag i bilen och kör till NY där vi går på opera och MOM och middag och hotell och inga avbrott från underbara barn.
Torsdag morgon åker vi till Ellis Island och spårar Hagar Olssons förbittrade älskarinna, Kylli, för ja, ack ja, det blev slut tillslut och Kylli emigrerade till USA medan Hagar flydde i armarna på Wäinö Aaltonen. För att lämna honom inom kort.

Fortsättning följer.

Ho ho ho

Jaha, så här ser den ut, julen i USA. Snögubben sitter i bubblan därför att det snöar inuti, you know. Granen är av äkta plast. Huset ligger 300 meter ifrån vårt, vi kvällspromenerar ofta förbi den och Aron tycker att dekorationerna är jättefina, mycket finare än de enkla ljusslingorna utanför vår ingång. Mycket finare, alltså. Och därför vill Aron att vi köper en egen bubbeljulgubbe som står utanför vårt hus på Dagögatan 14, Helsingfors.

Ja, Aron har nog anpassat sig hundarprocentigt. Han blandar inte längre svenska och finska utan svenska och engelska och han är den enda av oss som förstår sig på cupcakes, amerikanska skolluncher, marshmallows och cherrycoke. Och cherrysplash. Och cherrywhatever. Speciellt det där med cherrywhatever.

Here she is, finally

Oj, oj, ett sånt veckoslut, stackars Ulla-mummu magsjuk och Lily stel av skräck mest hela tiden. Nå, söndag kväll mådde Ulla bättre, Lily vågade vifta försiktigt på svansen och vi suckade alla av lättnad. Idag blev Lily vild av glädje över att se familjen på morgonen, hoppade och skuttade och slickade och kråmade sig.
Vi har inte lagt fram tidningspapper inne eftersom Lily bodde ute fram tills det hon flyttad till oss. I stället tar vi henne ut var tredje timme för att "potty" och det fungerar hur bra som helst; hon har inte tappat befattningen en endaste gång sen hon kom för nästan fyra dagar sen (ok, ok, ok, hon är ett geni men ändå).
Till sist några uppmuntrande ord om vädret. Idag har vi haft 20 grade PLUS, rastat hundar i t-skjorta och ätit blåbärskaka från Starbucks i vår trädgård. Söta kära ni, endast fem månader till och ni får uppleva det samma!

Spänning i luften

Igår eftermiddag landade Ulla-mummu i Dulles och passkontrollen gick den här gången såpass smidigt att vi hann hem lagom till kvällsteet. Om en och en halv timme sätter vi oss i bilen för att köra till Richmond efter valpen. Om jag skrev Baltimore senast så var det alltså fel, heh, tur att jag dubbelkontrollerade adressen innan vi for iväg förra veckoslutet...

Det är tidig morgon. Skolbussarna passerar huset med en halv timmes mellanrum och snart kommer sopbilen skramlande alltmedan McLean badar i bedårande solljus, värmen kan klättra upp till +15 grader idag vilket inte är alls typiskt den här tiden på året. När vi flyttade hit för ett år sen, fem dagar före julafton för att vara exakt, var vädret bitande kallt och det låg snörester överallt.

När ytterligare ett år gått förbereder vi oss för en jul mitt bland packlådor.

Trevlig Lucia!

Barnen är ganska trötta nu, fram för allt de stora som vaknar sex och lägger sig åtta, ja, alltså helt frivilligt för att orka släpa sig igenom följande dag med skola och läxor och korta dagar. Och ändå skulle vi ju inte få klaga, till och med i december är ju ljuset här gnistrande som på en teaterscen, som i Finland i mars-april ungefär. Men mentalt är höstterminen lika tung och lång här som i Finland och jullovet börjar aldrig tidigt nog.
I morgon kommer Ulla-mummu och på fredagen Miss Lily, sen kan vi börja vänta in julen på allvar. Ok, inte har vi kunnat förbigå den tidigare heller, hur än vi försökt. Amerikanarna är förtjusta i sådana där meterhöra groteska, upplåsbara julgubbar och renar och paket, i plast förstås, som guppat utanför husen i McLean sen Thanksgiving.

More miss Lily White

Lily White

Härmed presenteras vår nyaste familjemedlem, bordercollien Lily White, sex veckor gammal. Hon flyttar hem till oss om en vecka ungefär. Ja, hon är underbar och mjuk och full av energi och den vackraste och klokaste av alla valpar, förstås!

Utterly boring

Ambassadens mottagning var extremt tråkig trots att jag pudrat mig fin, trots att Tuomas alltid är så snygg i kostym, trots att vinet smakade gott (men nu är klockan 7.15 och jag är sömning, sens moral, drick icke vin om du skall stiga upp klockan sex följande morgon) och ambassadörens tal var kort. Allt var så lagom. Inga fina klänningar. Inget glitter och glamm. Ingen dans och få glada miner, folk såg väl främst ut som om de kommit dit rakt från jobbet, vilket många också gjort. Jag vill ha glamour i mitt liv så snälla ambassadens pr-ansvariga, skärp dig innan jag dör i tristess!

Det är så fel

Jag har ren en längre tid lidit av små, illröda pripplor i ansiktet som inte är finnar utan nåt annat fult och otrevligt och kliande. Idag gick jag då äntligen till en dermatolog som misstänkte VUXENAKNE, hur kiva är det då?! Räcker det inte med tonårsakne som efterföljs av ungkvinnshudproblem, senare e-pillerhud som kulminerar i graviditetsfinnar, måste jag ha pripplor hela mitt arma liv och omdöpas till Mariakne?!
Jag lider, helt enkelt. Lider, förstår ni. Alltså Lider, massor. Det är jättesynd om mig.

Ajo, trevlig självständighetsdag! Det är ju alldeles hemskt att jag inte får se Tarja och Tanja och Ville och andra i feststass i tv, försöker trösta mig på ambassaden i kväll. Oroa er inte, jag använder ett tjockt, tjockt lager med puder. Suck.

Kippinä ellä

Nå, nu är vi då medlemmar av The Finnish Spark, finnarnas förening i DC-området. Damen som tog emot min medlemsansökan blev så glad över att vi var "äkta" finnar och sa, "kattsohan, kippinä ellä ikkuisesti!" Hon var finne i tredje generation. Jag blev riktigt rörd. Kippinä ellä, kippinä ellä, har vi upprepat här hemma, sen dess.

Och så har vi firat SWEET SIXTEEN för våran underbara, intelligenta bilskolist Ada Emilia fyllde sexton igår.

Ps. No; she won't get a car of her own even though she has realized we think she's wonderful and sweet and bla bla bla.

Arons julkalender

Jag fick den f-de kalendern färdig natten mot första december. Nu har jag handarbetat en egen kalender åt varje barn, två broderade och så Arons. Veckans fråga lyder hur klokt det är att slösa dyrbar tid på handarbeten som ligger nedpackade i julklappslådan i skrubben 11 månader av året? Personligen fascineras jag av det irrationella i mitt projekt, liksom jag fascineras av mitt tydliga behov att lämna spår efter mig i släkthistorien.

Trevlig lillajul! Vi firar den om nån timme tillsammans med Washinton DC:s skandinaviska klubb; Lucia, julgubbe och glögg.