Thursday, May 25, 2006

Final exams

Vi ligger lågt den här veckan och nästa för Ada och Oskar har final exams både på delstats- och skolnivå. Om Ada passerar samtliga borde hon få kurserna godkända även i Finland och jösses, hon har jobbat så hårt att vi alla hoppas att hon lyckas. Om inte annat så helt själviskt för husfridens skull, det är nog FREEZE hela McLean när hon är på dåligt humör.

Arons favoritsång är numera Amerikas nationalsång som han sjunger varje morgon i skolan. Och alla kvällar hemma, med handen på hjärtat och allvarlig min. Gudinnor i himlen; biter mig i kinden och tänker på Immanuel Kant för att behålla mitt allvar, det är ju helt faux passe att börja skratta. Det är ju trots allt vi som släpat hit honom och tvångsanpassat honom och han gör utan tvekan sitt bästa!

Oskar har fått inbjudan på fössikalas och vårt största problem är presenten. Klasskompisarna planerar köpa tv-spel och skateboards och svindyra vattenpistoler så Oskar bad mig ödmjukt att inte köpa en bok denna gång. Det är ju helt sjukt, fräser jag åt nåstan tonåringen som vandrar moloken runt huset. Jag vet att jag är orättvis, den förvrängda amerikanska födelsedagskulturen är sannerligen inte min sons fel. Faktum är att han är den enda pojken i klassen som åker skolbuss näsan fastklistrad i en bok. Hans vänner har nollintresse för böcker. Any ideas, under twenty bucks?

4 comments:

Anonymous said...

Fenomenet tonåringar på dåligt humör heter faktist pubertet. Believe me sister, I've been there, I am there, I know almost all about it - och ändå står man där som ett enda stort frågetecken varje gång! Vilket härligt liv våra underbara ungdomar förser oss med. Never a dull moment! Kan inte Oskars fössipresent bestå av Lordis skiva, t-skjorta, svarta ballong...-som du ser har hela Finland gone nuts! Kram till alla, nu iväg till Sjundeå Cup där Emil presterar och hela familjen hejar (!! t.o.m. Elsa, som hittat en handbollspelare i snygg rastafrisyr, och därmed självmant stod hela lördagen UTOMHUS och skådade handboll!). Livet är underbart, njut McLee, njut!
Massor av kramar, Kitta

mamma said...

Cést formidable- menar Arons prestation att sjunga Stars and Stripes och nu undrar jag ödmjukast om han kunde tänka sig att sjunga den för oss i sommar. Jag har endast en gång hört den sjungas och det var i Tyskland då vi med Arons morfar besökte faster Liisa.Hennes man var överste och på uppdrag i Tyskland.Vi tog emot parad med honom!

mamma said...

Cést formidable- menar Arons prestation att sjunga Stars and Stripes och nu undrar jag ödmjukast om han kunde tänka sig att sjunga den för oss i sommar. Jag har endast en gång hört den sjungas och det var i Tyskland då vi med Arons morfar besökte faster Liisa.Hennes man var överste och på uppdrag i Tyskland.Vi tog emot parad med honom!

Mari said...

Ha haa, Kitta, det där var ganska bra!! Hör du, vi vill absolut till Raseborg och Aron och jag dessutom till Åteatern. Nu håller vi väl fast vid traditionen åtm. gällande Raseborg?
Pussar till rastaförälskad Elsa och kramar till mamma!