Det verkar inte bli nån riktig vinter i norra Virginia i år. Förra januari var så kallt att vi måste ha ett extra värmeelement i burspråket i köket när vi åt frukost där klockan sex på morgonen, jag och Ada. Vi frös ändå om fötterna och saknade Finland och golvvärmen på Dagögatan. Idag regnar det, liksom det gjorde i går och i förrgår. Jag tänker hasa mig till Potomac River i alla fall och springa 6-7 kilometer för att förbränna den choklad våra polska gäster prackade på oss igår.
2 comments:
hej mari!
det är en märklig vinter även häråt i år. Ifjol den här tiden galopperade vi i vackra vinterskogar, i år så halkar man runt i väta och mörker. Tja. Jag brukar inte ogilla väder, men nu är jag rentav lite trött på det här. Och Minea som förra vintern visade sig vara en talangfull skridskoåkare (absurt, men det var som om hon varit född med skrinnor på fötterna! Jag är urdålig och inte är hennes pappa nån selänne heller.) har inte skrinnat en gång i år ännu. Att springa vid Potomac River låter som ur en film!
hälsningar, Kicki
Hej Kicki! Och Tanthästen, hemskt med halka hela vintern, mörkt måste det ju vara också utan snö, akta så du inte bryter av benet på kuppen. Snart får du dricka kaffe i syrenbersån igen! Och stackars Minea som inte får skrinna. Ja, jag känner mig ofta som i en film för att USA, speciellt de ställen där vi rört oss (Kalifornien, DC, New York), är så mycket film och serier för mig, för oss alla antar jag som vuxit upp med Amerika a la Hollywood. Det är en mycket märklig upplevelse hälsar Mari med värk i vaderna efter lenkkin.
Post a Comment