Jag vaknade i tid (04.45), höll artig paus i strechandet under USA:s nationalsång nån minut innan starten (07.00) och njöt av att springa, ja, otroligt nog kändes det BRA att löpa nästan hela tiden om jag bortser ifrån de sista 1,5 kilometrarna av inalles 21,5 som var ganska hemska trots vacker utsikt över Atlanten, men vem orkar bry sig om smärta, dimmig blick och vacklande ben efter att man kommit i mål med heder och står drypade av svett med en vattenflaska i ena näven och en medalj i för att bli omkramad av Aron och Tuomas.
Tid: 2.24. Tanttid. Tanter rules.
No comments:
Post a Comment