Företagsamhet

Tipsad av en vän tog jag häromdagen Yritys-Suomis test för potentiella privatföretagare och klarade mig till min stora glädje hyfsat (19, 15, 11). Pröva!

I Virginia startar folk företag stup i kvarten, senast läste jag om en tonåring som blivit rik på hundgodis som hon kokat hemma och sålt över nätet. Om jag stannade här för gott skulle jag självklart öppna en blomsterhandel, vackra och kreativa blomsterarrangemang är då nåt amerikanarna inte är bra på. Men hur var det nu med den där tonårskillen i Finland som älskade mössor och snowboarding? Han började virka (eller var det sticka?) mössor själv för att få just såna han suktade efter och så fick han beställningar av sina vänner och nu har han ett eget mössföretag och blir förmögnare för varje dag. Garnet handlar han på Säästöpörssi och likande ställen. Sånt beundrar jag, den oförbättrade stickomanen och wannabe mössprivatföretagaren.

Fast när jag nu för ente gången tålmodigt ordnar skåp inför flytten i december så funderar jag om jag inte kunde starta ett eget flyttföretag med det samma, jag menar, det här om nåt kan jag ju.

En av Yritys-Suomis testfrågor berörde företagsamhet i barndomen. Nä, ingen sa någonsin åt mig att jag borde starta nåt eget. Annat är det med Aron. I somras sålde han egenhändigt plockade svarta vinbär i Fagervik (inte en bil stannade så jag fick köpa upp hans lager), bar in en redig mängd ved åt Sprattis som han fick 2 euro för och lyfte några krukor åt en stuggranne och fick hutlösa 5 euro i betalning (för att dagen efter ge Sprattis en påminnelse om alltför låg lön). Igår meddelade han mig medan vi väntade på skolbussen att han vill baka en kaka när han kommer hem. Väl hemma påminde jag honom om kakbaket och han svarade att han bakar gärna om han får betalt för det (nehej, det fick han då inte).