Höstlov idag och i morgon arrangerat för att lärarna skall hinna ha utvecklingssamtal i lugn och ro. Således körde vi inte längre än till Great Falls där Aron lekte indian och plockade höstlöv för ett skolprojekt.
Läraren berömde Arons engelska, speciellt bra är han på läsning och lär ha strålat med sina kunskaper om Christoffer Columbus. Men, sa Ms. Kelly mycket allvarligt, Aron är alltför högljudd (djup röst som överröstar allt och alla) och vägrar slutföra sina uppgifter om nåt annat intresserar mera (plockar hellre en bok från hyllan och läser än räknar kuber och cirklar), vilket sker ganska ofta. Jag nickade empatiskt.
Vädret är märbart kallare nu och ruskan som bäst. Min brutna tå är äntligen bättre och jag har upptäckt en ny tvåtimmarspromenad med hundarna. Den löper genom McLean ner till Potomac med hisnande utsikt över Maryland ända till Georgetown i DC för att fortsätta längs en vacker skogsstig invid en liten flod tills vi är plötsligt hemma igen.
Nu skall jag tända brasan, skala morötter för kvällens soppa och gräva fram vattenfäger åt Aron.
1 comment:
Oj Mari, du får den ljuva vardagen att låta så idylliskt så det förslår. Kom hit till regn och rusk och stress och bråttom och förgyll vår vardag med äkta amerikansk optimism!
kram, Kitta
Post a Comment