Spank me!

Vad beror det på att dagarna rusar iväg utan att jag får nåt vettigt gjort? Jag vaknar klockan sex för att äta frukost med Ada som åker iväg med skolbussen klockan 06.40 (skolan börjar strax efter sju), väcker Oskar och Aron klockan sju, skickar iväg Oskar med skolbussen klockan åtta och kör Aron till dagiset. Sen följer sex timmar av ostörd arbetsro innan Aron skall plockas hem igen.
Och vad har jag fått gjort under de sex timmarna? Läst mindre än jag planerat (MYCKET mindre), tänkt mindre än planerat och skrivit mindre än planerat. I stället har jag kokat litervis med kaffe, varannan kopp koffeinfri med tanke på magsyrorna, bläddrat i kokböcker, tvättat kläder, ätit sallad, snubblat över fotoalbum som bara måste bläddras igenom innan de läggs på sin plats i bokhyllan och krafsat hunden bakom örat. Njutit av tillvarons olidliga lätthet. Med andra ord: jag är hundraprocentigt ineffektiv, lat och ovärdig den frilanstillvaro som kommit till mig som en skänk från ovan. Alla läsande lutheraner: spank me, please!