Det har varit kusligt tyst här på sistone då jag koncentrerat mig på att möta sådana sidor hos mig själv som inte trivs så bra i offentligheten. Jag tror det kallas för självrannsakan. Hälsosamt och bra, men i någon skarv måste man tvinga sig själv ut i vardagslivet igen. Så tadaa, här är jag igen, mer mörbultad men också klokare och mognare än nånsin förut, får vi hoppas!
Jag har ju inget jobb att se fram emot då jag återvänder hem, vilket ni säkert visste redan (och ja, jag kan ju för guds skull inte skylla på nån annan än mig själv, jag vet, jag vet). Men nej, det var inte det bekymret jag skulle vädra idag, utan det komisktironiska i att märka att man som plus 40-åring fortfarande tampas med samma evighetsproblem som i ungdomen. Som nu till exempel frågan vad jag skall bli när jag blir stor. Den ruvar jag på än idag men till min stora överraskning i nytt, gott sällskap; tillsammans med min tonårsdotter som likaså går runt och fundrar över sin framtid. Är det bakvänt eller trendigt och supermodernt? Futuristiskt, eller postfuturistiskt kanske? När jag var ung tänkte jag att jag skulle ha landat på nån stabil grund när mina barn blir så stora att de på allvar börjar fundera på sin framtid, men nä, så gick det ju inte.
Och så har jag insjuknat i stickmani igen och fyndat i bokhandeln. Så många uppätbart härliga mönster och så lite tid att sticka!
6 comments:
Stor kram från Charlotta!
Om du inte landar tryggt nånstans nånsin kan det vara ett osvikligt tecken på att du är - tadaa! - intellektuell!! Brukar inte intellektulla ha det just så där?
Läser just en intressant bok av filosofen Alain de Botton som heter statusstress och som handlar om hur vi iom att samhället blivit allt jämlikare i själva verket fått ett ökande behov av att jämföra oss med varann, att indela i winners och losers, och hur skräcken för att tippa över på fel sida vuxit i takt med den ökande friheten/jämlikheten. Superintressant, rekommenderas åt alla som intresserar sig för samtidsanalyser! Kram,
Jenny
Låter bra med boken Jenny rekommenderade och som jag sa på listan: Det ordnar sig ändå. Tills jag fick mitt nuvarande jobb var allt bara jag kommer aldrig att få ett jobb kag trivs med. Mari, du är ambitiös och allt man kan tänka sig.
Och min första idol!
Kram, Ida
Nå ni är nu bara för underbara, tack för allt paj!
Mina elever på Arcada filmade just en jättefin Arcada anons där en liten flicka sjunger : vad skall du bli när du blir stor ? Vi kan erbjuda dig - hälsovård, teknik, ekonomi eller media. Bara välja.
Taneli
Ha haa, Taneli, då väljer jag ekonomi förstås! Ingen tokig idé egentligen, måste gå på era hemsidor.
Post a Comment