Vi har överlevt den första skolveckan, yes!

Först i pärsen var Aron som började fredagen innan nyår på dagiset Fun & Friends utan att vare sig tala eller förstå engelska. Han trivs inte precis men packar snällt varje morgon kramdjuret Huvve (uttala u:et finskt...) i sin skolväska, tycker om sin lärare Ms. Vonya och vinkat modigt från skolfönstret när mamma försvinner in i sin hyrbil och kör bort. Han saknar Mysis dock och fram för all saknar han sin vän där, Kalle. Jag tror det tar några månader för honom att anpassa sig. Han har lärt sig 3 nya ord engelska utöver de två han kunnat från förut (yes, no): trash, butterfly och bathroom.

Oskar började i Chesterbrook Elementary School tisdagen den 3. januari och verkar tycka mycket om sin klass och sina pratglada, sociala och nyfikna klasskamrater. Fram för allt njuter han av undervisningen som verkar vara av hög standard. Han förstår nästan allt läraren och eleverna talar men känner sig frustrerad över att inte kunna uttrycka sig på det nya språket. Skoldag nr. 3 sprang en av pojkarna i klassen fram till honom genast på morgonen och frågade om han äntligen lärt sig engelska så att de kunde prata med varandra! Suck, sa Oskar när han kom hem. Han läser ESOL, engelska som andraspråk två timmar varje dag och kommer nog att lära sig tala innan han hunnit blinka. Vilket inte minskat stressen dock.

Ada går i nionde klass i McLean High School och säger om skolan såhär: nå, jag har inte dött men inte är det så njutningsfullt heller. Urk, inte lätt att hitta fram i den enorma gymnasiebyggnaden, inte känna nån (fast alla lär vara himla vänliga och intresserade av henne), inte tala helt flytande, inte klara av att öppna skåpdörren på egen hand och vara tvungen att störtdyka i naturvetenskaper, historia och amerikansk litteratur på engelska. Bl a måste hon läsa Shakeaspeares Romeo och Julia i originalversion (men till det säger mamma endast bra, bra, bra, så skall det låta!).

Vad som är viktigast: storisarna vet att det tar sin tid att anpassa sig till den nya skolmiljön och det tycker i det stora hela att vårt nya liv är fint och värt alla uppoffringar. Aron däremot har först nu insett att vi faktiskt kommit för att stanna och talar längtansfullt om Helsingfors, sina vänner och släktingar där. Alla tre läntar till Fagervik vilket nog betyder att vi besöker Finland i sommar så fort skolorna här tagit slut, d.v.s. efter den 20 juni. Det får bli en sorts morot för barnen att de får återse sitt sommarparadis i år.

Och Tuomas då? Han började på IMF förra veckan men hans chefsperiod inleds först nästa vecka, vilket betyder att han inte har ett eget arbetsrum ännu och ingen fast telefon (bad business för mig förstås). Han verkar nöjd och energisk.

Jag har främst mjuklandat barn och ställt i ordning här hemma för vårt lösöre anlände äntligen förra veckan. En sån lyx att få sitta i sin favoritfåtölj, äta ur riktiga tallrikar, låta fingret löpa över bokryggarna i hyllan, sitta vid arbetsbordet med utsikt över vardagsrummet, köket och den underbara trädgården med fiskdammen...

Temperaturen har plötsligt stigit upp till 15 grader. Nu: ut!