Det här är min favoritbokhandel i Washington D.C, Politics and Prose. Bohemt, dammigt, lagom sjaskigt bokparadis med ett café på nedre plan som bjuder på organiskt kaffe ur riktiga kaffekoppar. En raritet alltså, här säljs ju allt i regel ur engångsmuggar.
Ikväll lämnade jag barnen ensama hemma, Tuomas är ju på resa i Europa, och körde till Connecticut Avenue för att pressa mig i sommarhettan (plus 32) bland ett sextiotal andra beundrare för att höra Michael Ondaatje (bl.a. The English Patient) läsa högt ur sin nyaste roman, Divisadero. Där satt jag med slutna ögon på ett litet bord med tunna diktböcker bakom en pelare och njöt av Ondaatjes milda röst, av stämningen, av hans torra humor som förlöste skrattsalvor och tänkte att det här älskar jag, ord, ord, ord och djupsinniga människor som ids skriva alla dessa underbara berättelser och läsa dem högt för oss.
Ps. Bilden på Ondaatje är oskarp och dålig på alla vis, pelaren, avståndet och alla ryggar framför mig gjorde inte uppgiften lätt, men jag bara måste publicera den här.
1 comment:
Hejssan syrran -
trött bollmaniker har faktiskt också en rollmodel i detektivromanens underbara värld: självste Hercule Poirot löser en mordgåta med hjälp av hunden som hade samma hobby som er underbarasötnos. Boken heter Nemesis, om jag nu inte kommer fel ihåg.
Tack för recept igen: Matilda går nu på kockkurs som sommarhobby!
Hälsa
Raija
Post a Comment